Så hår långt har jag kommit på min nano
Kapitel 1 - Loki ~
Jag vaknar av att jag sätter mig käpprätt upp i sängen med ett skrik. Jag börjar skaka av kyla. En av de hemskare mardrömmarna på evigheter. Känner så att Alex fortfarande ligger kvar bredvid mig. Behöver henne så mycket numera att det skrämmer mig lite.
"Hur mår du Loki?" mumlar Alex sömnigt.
"Mardröm. Skakar. Ångest. Behöver dig. Behöver nikotin", viskar jag svagt. Kryper ihop mot henne då hon är varm.
"Ska vi gå ut då eller vill du bli buren?" undrar hon mer vaket. Jag nickar åt frågan. Hon lyfter upp mig och bär ut mig till altanen och sätter sig ner med mig i knät. Jag kysser henne lätt. Börjar skaka värre. Försöker få tag på cigaretten men når dem inte för min hand skakar för mycket.
"Behöver du hjälp, babe?" mumlar hon i mitt öra. Jag nickar svagt och lutar mig mot henne. Försöker komma ihåg hur man andas så att jag inte skenar i väg med andningen igen. Alex tar en cigg och tänder den, tar sakta ett djupt bloss. Ser mig i ögonen och kysser mig samtidigt som hon blåser in röken i min mun. Jag andas in den och blåser sen ut den genom näsan.
"Tack babe. Kan nu andas normalt igen", mumlar jag och tar ciggen från hennes hand. Tar ett djupt bloss och njuter en lång stund mot hur jag annars röker.
"Skönt? Du ser ut att njuta av det. Vill du ha snus sen?" viskar hon och stirrar förundrat på mig och kollar snabbt klockan. "Det är ingen idé att gå och lägga sig. Klockan är liksom redan halv fyra på morgon. Ser du soluppgången?" säger hon och tittar upp över havet. Man ser hur hela himlen börjar blir röd eller rosa beroende på hur man ser det. Jag tar några bloss till innan jag släcker ciggen sakta.
"Kommer inte kunna sova. Fast jag skulle kunna behöva sova mera igen. Sover för dåligt numera. Det var skönt. Vill gärna ha snus, babe", mumlar jag och lägger mitt huvud mot hennes lena och något svala hals. Jag nickar som svar på frågan Alex inte hann ställa innan jag svarade på den. Hon lyfter upp mig och bär in mig i sovrummet igen och sätter ner mig på den stora sängen. Tänk er Hogwarts och Harry Potter, sen föreställer ni er sängarna där och så lägger ni till en meter eller något så har ni vår säng. Vår säng är enormt stor och skön. Jag reser mig upp och tar på mig en av Alex's huvjacka, som är några nummer för stor för mig vilket gör att den blir så skön. Går de få stegen som skiljer oss åt och kramar om henne hårt.
"Är så glad att du finns. Du hjälper mig när jag har det svårt även om du egentligen hade velat sova", säger jag svagt men med en massa känslor i rösten. "Om inte jag hade haft dig så kanske jag inte hade levt så här länge som jag gjort", fortsätter jag mer känslosamt än innan. Jag börjar gråta av lycka. Känner hur en hand stryker bort tårarna, så jag ler svagt.
"Kom så sätter vi oss", säger hon och drar med mig till soffan i vardagsrummet. Jag lutar mig mot henne och gråter värre. Det sista jag märker innan jag sommar är hur hon säger godnatt och går till jobbet.
"Hur mår du efter känslostormen i morse?" undrar hon sakta. Jag sitter ute och tittar på havet och alla blommor och träd och buskar. Tycker det är en massa fina färger framme denna tiden på året. Känner hur solen strålar på mig och verkligen värme mig när jag röker.
"Det är bara bra Alex. Du behöver inte vara orolig för något", ljuger jag. Tänder en ny cigg. "Sjukanmälde du mig? Var det därför du lät mig sova?" undrar jag och tar ett djupt bloss. Andas ut en massa rök genom näsa och ler stort.
"Ja det gjorde jag babe. Jag tyckte att du förtjänade att få sova lite", mumlar hon och hela hennes kinder blir mycket rödare än vad de brukar.
"Inte ska du rodna för det babe. Förresten varför rodnar du?" skrattar jag fram och ler stort mot henne. Är i rummet jag tycker näst bäst om, alltså efter sovrummet, vilket är vardagsrummet. En av vägarna är helt lila, en fin mörklila, och två är limegröna den sorten som man nästan kan kalla neongrön. Vi sitter i den slitna skinnsoffan vi fick från min pappa innan han dog. Han är eller var en av de få personerna jag litar på.
"Jag vet inte varför jag rodnar", svarar hon och tar min hand. Jag ler stort och smeker hennes kind, lägger märket till detaljer. Hennes hud är så len under min hand, hennes kindben är så smala och korta. Hennes ögon förtrollar mig, de är alldeles djupblå som ett hav under en storm. Sätter mig bekvämt i lotusställning och knyter händerna i knät.
"Hue var det på jobbet idag? Vad gjorde du?" säger jag med intresse i rösten. Vet hur mina ögon glöder av lycka och passion. Det känns som att mitt hjärta brinner för Alex och mina intressen.
"Jag satt mest på kontoret och skrev fakturor och en hel del rapporter. Det var trevligt på jobbet idag. Jag fick en hel del gjort", svarar hon med ett leende som kan slå ut folk på flera meters håll för att det är så bländande. Jag känner hur hela in mage börjar pirra som om massa fjärilar flög runt i den.
